Tänkvärt

Hur är det egentligen.

Ska man rätta sig in i ledet och stå fint i kö eller ska man böjja på ryggen, kolla ner i marken efter nya stigar och guldkorn som ligger utspridda mellan personerna som står?

Ska man smyga förbi kön, där alla står så fint i led, eller bara stå där?

Ska man ändra sig själv för att det är så "idealet" ska vara, bete sig, se ut, eller ska man våga vara sig själv och köra på sitt eget rejs?

Ska man sätta masken framför huvudet som så många andra eller lägga undan den och visa vem man verkligen är? Ska man våga låta korthuset rasa för att lära, se vilka kort som är svaga och sen bygga upp ett nytt, bättre och stadigare hus?

Ska man låta folk sätta sig på en eller inte? Ska man stå ut med den fysiska/psysiska smärtan av vikten dom man har i knät? Fysiskt sätt kommer du ju klara det. Kroppen kommer inte gå sönder. Men psysikt kommer det göra ont as hell! Är det värt det?

Ska man gång på gång låta sig bli nertryckt av andra personer, när ska man inse att det är nog?

Ska man låta sig formas av hur folk i din omgivning vill att man ska vara eller ska man stå på stadiga ben?

Ska man känna att man måste vara någon man inte är med folk man umgås med, har man kommit rätt då?

Eller ska man leta vidare och vara med dom som det verkligen klickar till mellan och du vet att den här personen vill jag inte släppa och du tvivlar inte på det en enda sekund?

Ska man låta andra bestämma vad man ska ha på sig eller ska man kunna gå och känna sig trygg, säker och bekväm?

Ska man låta sig själv göra misstag för att lära av dom eller ska man vara så försiktig. försiktig så tillslut vågar man inte göra någonting alls?

Ska man verkligen dömma folk efter utseedet innan man lärt känna personen ordentligt?

Ska man verkligen dömma någon överhuvudtaget?

Ska man våga ha självförtroende, följa sina drömmar, göra det man verkligen vill, det man tycker är kul, det man mår bra av och vara med dom som gör en glad, som man trivs med eller ska man rätta in sig i ledet och låta omgivningen ta över?

Man ska ibland stå i kö och ibland ställa sig bredvid för att se var denna kö tar vägen. Går den inte dit du vill är det dags att göra något annat. Titta gärna efter guldet på marken men glöm inte att lyfta blicken för att se solen och möjligheterna där. Lyssna och se, testa och tänk efter, undersök och lär. Allt är inte alltid som det ser ut att vara, ibland är det sämre men ibland bättre. Förhastade slutsatser och omdömen har många gångar lett även den klokaste vilse. Det kan vara OK att korthus rasar men se upp med att inget viktigt kort då försvinner, så värdera det möjliga resultatet innan rivningen, är riskerna större än en möjlig vinst. Och kom ihåg att det som just nu kan verka vara ett svagt kort i andra sammanhang kan vara motsatsen – ett starkt kort; allt beror på sammanhanget. När jag nu är inne på sammanhang så bär ingen mask, den är allt för stel och oföränderlig. Rätt vad det är blir det fel. Var dig själv med en ödmjuk stolthet och bli lite kär i dig själv och ibland i ditt eget skådespel – för en bra teater kan ibland göra underverk, men du måste gilla och spela din roll väl då – och kom ihåg att kroppens styrka finns i själens vilja. Speglar är bra – titta i dina ögon och fråga dig om du är ärlig och rättvis – mot dig och din omgivning. Ingen – du eller din omgivning – vill bli lurade av dig, och ingen – du eller din omgivning – har rätten att sätta sig på dig. Älskar dig. Pappa