Jag hatar när jag ringer på morgonen till mina klasskompisar och väntar och väntar signal efter signal men ingen svarar. Jag hatar när jag går till skolan och se dom jag ringt till gå 100 meter framför mig. Jag hatar när jag kommer till skolan in i klassrummet och ingen säger 'hej'. Jag hatar när någon annan tjej kommer in i klassrummet och alla säger genast 'hej! :D'. Jag hatar när jag anstränger mig så mycket som det bara går men failar i alla fall. Jag hatar prov. Jag hatar att jag alltid blir så nervös på proven så jag glömmer bort allt jag jobbat så hårt för. Jag hatar att jag inte litar på mig själv. Jag hatar när de andra tjejerna i klassen kommer på något att göra i helgen och jag står brevid men ingen bjuder med mig. Jag hatar att aldrig någon i skolan frågar hur jag mår. Jag hatar att kallas tönt. Jag hatar att vara den som ingen vill vara med. Jag hatar syslöjden när alla vid "mitt" bord går därifrån och jag blir sittandes ensam. Jag hatar att så fort jag tar ett steg innanför dörren i skolan känner att jag önskar att dagen kunde gå snabbare så jag kan få gå hem igen. Jag hatar skolan och jag hatar att jag tar åt mig av allt det här.