Foto: Lena Olsson
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge

 
Klicka på bilderna för att se dom i större format! Och jag vet man ser inte ett skit men det får duga.

Jag personligen tycker Zenta skötte sig bra! Hon var modigare än var Kex var och också coolare. Hon var såklart trevlig mot ledaren när de hälsade och kampade lite också. Dock tyckte hon inte att den slemmiga trasan smakade så gott men den fick duga. Jakten gillade hon. Första gången var hon tvungen att nosa på alla dom där rullarna där snöret går igenom. Andra gången sprang hon efter den och tog den i munnen. Passiviteten tog hon det rätt så lugnt på. Eller kanske inte så där super lugnt men hon var betydligt lugnare än Kex var i alla fall. Avståndsleken så följde hon figgen med blicken hela tiden men ville inte ut till henne själv. Mamma fick följa med och då var hon ju plötsligt väldigt rolig. Dumpen blev hon såklart rädd för. Hon gillade den inte alls. Sen kom hon på att den nog inte var så farlig och gick fram till den när mamma stog framför den. Matte först, jag sen. Skramlet blev hon också lite skraj för. Fast det var mer ett sånt där hopp som "oj, vad var det där för något!?" Sen så gick hon fram för att undersöka den när mamma gått halva vägen till skramlet. Spökena var inte roliga. Vita saker som kommer ut ur skogen från ingenstans. Hon gillade dom inte alls. Började med att hon stog lite framför mamma med rest ragg och skällde och morrade. Men ju närmare spökena kom så backade hon. Tillslut stog hon bakom mamma. Jag och Felicia var ju med. Oss hade hon koll på hela tiden också. Där av avbrotten, hon var tvungen att kolla så att vi var med. När det sista spöket gick den sista sträckan innan dom stannar och vänder sig om insåg Zenta att dom inte skulle stanna fast än hon stog där och skällde som en idiot. Då tog hon till plan B: Hon tog ett litet steg fram och skällde till. Men spöket fortsatte ju gå och då sprang Zenta bakåt. Mot publiken. Men hon kom snabbt tillbaka eftersom mamma kom fram och gick mot spökena. När mamma stog framför ett av de läskiga vitklädda så kom Zenta fram och hälsade hon med. Andra spöket var sen inga problem att gå fram till.
Skotten är ju inga som helst problem. Hon lekte hela tiden med mamma. Och högt small det också. Inte trodde jag att det skulle smälla så högt men Zenta brydde sig ju inte alls. Hon lekte ju inte kan man lyssna på sånt oljud då heller.
Det var lite kort om MH:t. Nu ska jag gå ut och träna lite med Kex. Vi ska tävla på lördag så får vi se hur det går. Troligvis våran sista Lk1 tävling. Ett Lp1 hoppas måste vi väl ändå få! Det var hela 16st ekipage. Där av två lagotto. En av dom är ju Kex och den andra är den vi tävlade mot förra gången. Belizia Amorina heter hunden. Den ska vi bara slå! Vi ska, vi ska vi ska!! Hehehe, nej okej vi ska satsa på att ha kul ;)