Vilken lärorik helg det har varit! Super roligt och det var verkligen superbra(!!) instruktörer - Lotta Linusson (lagledare för lydndaslandslaget och talangtruppen) Fanny Gott (vet tyvärr inte så mycket om henne mer än att hon deltagit på ett par SM) och Sofia Edlind (Hon är med i lydnadslandslaget), sen hade även Eva Marie Wergård en föreläsning om tävlingspsykologi. Så sjukt dukiga personer det där! Var verkligen hur coolt som helst att få träna och få tips ifrån sånna duktiga personer!!

Lördagen började med att vi blev indelade i två olika grupper. Den ena gruppen fick börja träna med Fanny och den andra med Lotta. Jag och Kex hamnade i den gruppen som fick börja med Fanny. På lördagen körde vi väldigt mycket belöningssnack, metoder och lite inlärningsmetoder med Fanny. Jag älskar hur hon tänker med sina hundar. Vi började med en lekövning som gick ut på att försöka få hunden att snabbt byta mellan två olika leksaker. Det gick väl sådär. Så fort jag tar fram bollen så vill ju inte Kex kampa med den andra leksaken. 'Bollen är ju mycket bättre varför ska jag leka med den andra då för?', sa hon. Så den första övningen gick väl nja, vad ska man säga.. dåligt! Haha, har fått i uppdrag att lära Kex att 'fejka' bättre. Kampen är ju så bra att ha till massa olika saker inom lydnaden. Sen körde vi shaping (man använder klicker och belöner olika beteenden hunden bjuder på). Det var hur roligt som helst! Kex bjöd på ner med hakan i backen grejset, ni skulle ha sett hennes svans. Den gick konstant när vi höll på med det här. Roligt, shaping är något jag ska börja använda mig av mycket mer! Vi prövade också på omvänt lockande. Tänk så bra det är att kunna till massa olika saker. Helt ärligt så har jag inte tränat så mycket på det tidigare eller ens använt det i vår träning. Men nu ni ska det bli ändring på det! Stadga var också något vi körde.

Andra passet på lördagen var med Lotta. Vi fick välja ut två moment var som vi ville öva på. Jag valde fjärren som har blivit sämst igen, vad hände? Sen valde jag fria följet för att jag har lite problem där, haha. Fjärren sög ju verkligen så det blir att träna stadga där. Stadga, stadga, stadga! Teknik, teknik, teknik! Det är bara att träna på! Fria följet tyckte hon såg fint ut. Om man tittade på Kex. Som sagt är det ju jag som har en massa fuffens för mig. Jag pratar tydligen en del under det momentet. INTE bra! Det ska jag sluta med på en gång! Det är just det som man inte alls tänkter på när man tränar själv. Som dom sa, Kex ska tycka att tystnaden är spännande, här ska jag träna jag! Haha. Men annars så tyckte hon att det såg fint ut!

Apporteringen är ju något som vi har problem med. Snappade upp flera tips bl.a. ifrån träningen med Lotta i lördags. Jag går ifrån Kex, som på inkallning, lägger apporten kanske 5m framför henne och jag fortsätter yttligare fem. Sen så kommenderar jag 'apport' hon springer och tar den och in till mig sen tjof iväg med en leksak bakom mig. Inte så lätt att förklara men i alla fall. Provade det och det fungerade. Får vi se om det bara var nybörjar tur eller om det kanske håller i sig. Men nu har jag i alla fall sätt att det fungerar och tänker inte ge upp den är idén!!

På lördagskvällen var det föreläsning med Eva Marie Wergård. En super bra föreläsning om tävlingspsykologi hur vi människor kan förbreda oss, tänka inför en tävling osv. Mycket bra! En sak som hon sa som jag tycker lät bra är att man ska tänka på att din hund är din mentala spegelbild. Låter rimligt tycker jag! En föreläsning som ni andra också borde ta och gå på!

Idag så hade Sofia också kommit . Då blev vi indelade i nya grupper efter vilken klass vi tävlade i. Jag hanmnade alltså i klass 3 gruppen. Vi fick två timmar med alla tre instruktörerna och även idag började min grupp hos Fanny. Idag var vi mer inriktade på själva momenten. Jag valde apporteringen och fjärren. Det som har blivit lite fel med apporten är att Kex ser det som en leksak. Därför slänger hon upp huvudet och tuggar och rullar med den. Hennes gripande är ju inte heller det bästa, men det visste jag ju. Alltså måste jag försöka få henne att se apporteringen precis som alla andra moment. En uppgift till en belöning. Jag ska fortsätta kampa med den. När jag känner att hon liksom lägger tyngden bakåt och verkligen kämpar för att hålla i, då 'klick' och så far bollen iväg. För att sen få till det här 'snabbt ut, snabbt in' beteendet så ska jag kasta iväg först en tennis boll framåt. När hon tar den så 'klick' och så far en boll iväg åt andra hållet osv. Fjärren så sa även Fanny stadga, stadga, stadga och även omvänt lockande. Tror det här kan fungera faktiskt och bli riktigt bra tillslut!

En till sak som jag snappade upp hos Fanny som jag kan skriva om var hur man kan få till snabbt ställande i inkallningen. Att istället som Kex gör nu, tar i och stannar med baken, så kan man få dom att bromsa med framdelen. Kanske inte sliter lika mycket på höfterna heller? Hur som helst så ska jag lära henne det. För ett snabbare ställande i inkallningen är något som behvös! Jag kommer börja med att klicka in det när hon typ 'hoppar' med frambenen så 'klick' ge godis eller leksak. Jag har en exakt målbild av hur jag vill att det ska se ut. Ååh, det kommer bli så bra!! :D

Sen var det bara att traska iväg till Lotta. Jag ville att hon skulle kolla på sättande under gång. Vilket gick bra. Hon tyckte det såg 10 mässigt ut! Inte 10 ++ men i alla fall. Vi har ju inte tränat på det så länge heller. Jag är nöjd! Sen så pratade vi om stegförflyttningarna. Har ju haft lite problem med hur jag ska sätta fötterna. Men nu har det löst sig och jag måste börja tänka låångsammare, precis som med fjärren. Sen så hann vi med en inkallning med ställande och läggande också. Ställandet var lite segt. Hon liksom studsar fram innan hon ställer sig och det är det som jag vill ha bort nu med det nya kommandot som jag ska lära in. Läggandet var ok men det behöver tränas lite mer snabbhet där med tycker jag. Sen satte hon sig lite snett. Kanske något jag måste börja kolla mer på. Även det är sånt som jag inte tänker på. Jag ser det liksom inte.

Sen var det våran tur att få träna för Sofia. Spännande!! Då valde jag att köra all in på fria följet. Vi körde ett helt lk3 fria följ program. Det var kul! Hon tyckte att det såg fint ut! Kex höll positionen i både språng, långsam och vanlig march. Så otroligt roligt att få höra det. Det är ju precis det som vi har jobbat på en hel del under den senaste tiden! Det enda som 'förstör' i fria följet är i starterna. Kex blir så glad och tycker det är så himla kul så det nästan blir lite för mycket. Då tar hon ett sånt där litet hopp innan hon kommit igång. Vi provade köra med lite omvänt lockande där, vilket fungerade efter bara nåt enstaka försök. Tänk vilket flyt vi har! Såå härligt! Sen kom jag även på att det lugnade Kex lite om jag startade långsammare, jag måste tänka lugnt annars går det lite överstyr.

Det var även en annan tjej på lägret som sa till mig att hon tyckte att det var så roligt att se på Kex. Hon menade att det var det eftersom hon såg sån glädje och sen även när vi inte tränade så var Kex alltid med och ville träna, bjöd in själv och så. Det värmer alltid väldigt mycket att höra sådant! Blir alltid så himlans glad!! :)

Kex har E-höfter och när vi kollade höfterna för ungefär ett år sen var det redan pålagringar på. Då var Kex 18 månader. När jag fick veta hur läget var kändes det som om jag gick i tusen bitar. Vad innebär det här nu då? Kommer jag att bli tvungen att ta bort henne? Kommer hon må bra? Kommer hon kunne leva ett normalt hundliv precis som alla andra hundar? Vad ska jag göra nu? Sånna frågor snurrade runt i mitt huvud då. Veterinären försökte trösta mig med att hon visste flera hundar som haft dåliga höfter men levt ett helt normalt liv i alla fall. Men just då hjälpte inte det. Den bästa drömmen blev plötsligt en mardröm i mina ögon. Det var hemskt.

Det första jag bestämde mig för när jag fick reda på HD-resultatet var att jag ville att Kex skulle få leva precis som vilken annan hund som helst. Vilket hon också gör idag!

Dock tog det ett tag för mig att acceptera att det inte fanns något jag kunde göra åt hennes höfter, mer än att förebygga genom att hålla henne i form och se till att hon fick ett förebyggande foder, och även att acceptera att det inte var mitt fel att hon inte har bra höfter tog ett tag. Det känns fortfarande jobbigt, jag tänker alltid på om det sliter mycket att göra ditt eller datt och jag är alltid rädd för att det snart kommer smälla till och hon blir dålig och det inte går att göra någonting åt. Men nu när jag accepterat allt och det fått sjunka in så inser jag ändå hur tur vi hade i oturen. Jag menar, Kex mår inte dåligt, hon är frisk och har inte ont. Vi tränar som vilka andra ekipage som helst ute på lydnadsplan. Det enda är att jag inte kör agility med henne som jag först tänkt. Men hur mycket gör det egentligen!? Nada! Vi har ju så roligt på lydnadsplanen vi. En vis person sa en gång: "Man behandlar inte en röntgenbild, man behandlar hunden"