posiitiv -

Mina tankar

Nu tyckte jag att det var dags att skriva det här. Förut har jag varit rädd för att skriva det på bloggen, varför vet jag egentligen inte men det har jag i alla fall varit. Men att få skriva det och dela det med andra känns lite som om att jag kan lätta på trycket. Nu på senaste tiden har jag börjat fundera lite. Det är säkert fler än jag som sitter i samma situation som mig. Som kanske precis fått veta eller vetat ett tag. Själv skulle jag tyckt att det varit skönt att få läsa om något sånt här för ett drygt år sen.

Kex har E-höfter och när vi kollade höfterna för ungefär ett år sen var det redan pålagringar på. Då var Kex 18 månader. När jag fick veta hur läget var kändes det som om jag gick i tusen bitar. Vad innebär det här nu då? Kommer jag att bli tvungen att ta bort henne? Kommer hon må bra? Kommer hon kunne leva ett normalt hundliv precis som alla andra hundar? Vad ska jag göra nu? Sånna frågor snurrade runt i mitt huvud då. Veterinären försökte trösta mig med att hon visste flera hundar som haft dåliga höfter men levt ett helt normalt liv i alla fall. Men just då hjälpte inte det. Den bästa drömmen blev plötsligt en mardröm i mina ögon. Det var hemskt.

Det första jag bestämde mig för när jag fick reda på HD-resultatet var att jag ville att Kex skulle få leva precis som vilken annan hund som helst. Vilket hon också gör idag!

Dock tog det ett tag för mig att acceptera att det inte fanns något jag kunde göra åt hennes höfter, mer än att förebygga genom att hålla henne i form och se till att hon fick ett förebyggande foder, och även att acceptera att det inte var mitt fel att hon inte har bra höfter tog ett tag. Det känns fortfarande jobbigt, jag tänker alltid på om det sliter mycket att göra ditt eller datt och jag är alltid rädd för att det snart kommer smälla till och hon blir dålig och det inte går att göra någonting åt. Men nu när jag accepterat allt och det fått sjunka in så inser jag ändå hur tur vi hade i oturen. Jag menar, Kex mår inte dåligt, hon är frisk och har inte ont. Vi tränar som vilka andra ekipage som helst ute på lydnadsplan. Det enda är att jag inte kör agility med henne som jag först tänkt. Men hur mycket gör det egentligen!? Nada! Vi har ju så roligt på lydnadsplanen vi. En vis person sa en gång: "Man behandlar inte en röntgenbild, man behandlar hunden"

I och med allt det här med Kex har jag ju fått reda på en hel del om hur du kan förebygga genom att bygga upp muskler och sånt på olika sätt. Tänkte att jag kan dela med mig av den kunskapen till er. Håll utkik i bloggen nu så kommer det snart trilla in något inlägg om bl.a. förebyggande övningar...

2011-08-09 @ 10:06:00 VARDAG Permalink

Kommentarer

Postat av: Helena o Tosca

Vår förra hund, Cimba, hade fria höfter. Hon fick ändå pålagringar på sina höfter.

Hon fick glukosamintillskott (och på äldre dar även smärtstillande/antiinflammatoriskt) och fungerade hur bra som helst på detta.

Även Tosca har börjat få glukosamin då hon har en C-höft och denna sommar börjat få lite känningar av denna.

Simning är verkligen att rekommendera som träning!

Annars tycker jag du gör rätt i att Kex ska få ett hundliv och glädje med träning, vad är det för glädje i att leva om man behandlas som om man är gjord av glas.

Rekommenderar Stefan Rosén på ReDog i Västerås, om du behöver någon som hjälper till och känner igenom Kex.

2011-08-09 @ 14:48:46
URL: http://blogg.passagen.se/toscafnoska/

Postat av: Linnea

Tror du gör helt rätt i att träna på och så som vanligt så länge hon inte visar att hon har ont pga höfterna. Gillade ordspråket: "Man behandlar inte en röntgenbild, man behandlar hunden", vilket är precis vad du verkar göra!

2011-08-09 @ 22:49:07
URL: http://tassarna.weebly.com

Postat av: Helena o Tosca

Tosca blir 7 år i november.

Märker inget på henne egentligen i vardagen, men när vi tränar är hon något stel.

2011-08-10 @ 22:19:57

Postat av: hugan

Gör ett tredje försök att kommentera..!

Förstår att det känns jättetufft med höftresultatet, men jag hoppas och tror att du kan se att det ändå är den duktigaste, gladaste och goaste Kexet trots allt! Bara hon slipper ha ont.

Får man fråga vad hennes föräldrar har för höfter?

Kämpa på, ni är bägge så duktiga!!

2011-08-13 @ 10:29:59
URL: http://hugalarssonsliv.blogspot.com

Postat av: jenny och kex

Helena: skönt att hon inte visar något förutom när ni tränar!

Hugan: båda kex föreldrar är fria och alla kex syskon!

2011-08-19 @ 16:44:29
URL: http://podiitiv.blogg.se/

Postat av: hugan

Trodde inte det kunde bli så. Med fria föräldrar och syskon alltså. Så tråkigt. Men jag hoppas och tror att ni fixar det här galant iaf.!!

2011-08-20 @ 15:14:25
URL: http://hugalarssonsliv.blogspot.com

Trackback