Varning, mycket text ;)

Igår var en dag med tänk med mig själv. Vad f*n håller jag på med egentligen? Varför tvivlar jag på mig själv? Hur ska jag kunna ge upp något som jag älskar, som jag inte kan gå en timme utan att tänka på? Hur kan jag missat allt som jag har gjort bra? För 2 ½ år sen visste jag knappt vad lydnad va! Jag hade aldrig satt min fot på lydnadsplanen och inte minst på tävlingsbanan. Det enda jag hade gjort va att kolla lite på när mamma kört med våra hundar vi hade då. Så mycket visste jag om lydnad. Och idag sitter jag här, 2 ½ år senare och kan allt som jag kan idag, har kommit så här långt som jag kommit idag! Hur kan jag underskattat mig själv så som jag gjort dom senaste två månaderna? Ibland undrar jag hur jag själv tänker?
Efter att ha pratat av mig med my family, läst er fina kommentarer som jag som vanligt blir lika glad av att få, så gick jag ut imorse på plan med den där lugna känslan i magen som saknats lite för länge. Jag låtsades som att problem som jag sett inte fanns och jag som förare var cool, glad och inte sket i allt som jag tänk på tidigare. Självklart fick jag en helt annan Kex med mig. Dom "felen" som vi brukar få fanns knappt några spår av och det kändes riktigt bra. Och istället för att gå hem med en min som säger "vad gör jag för fel?!" så gick jag hem med ett stort leende på läpparna som viskade "yeeees!".
Ikväll tränade jag med Leif och Kiwi. Och även det gick bra! Jag är nöjd! Jag var cool, tog allt med en nypa salt och körde på som ingenting. Visst har vi vissa moment som är starkare än andra och vissa som vi behöver jobba på men jag var nöjd här med. Och nu sprang jag hem med ett leende som skrek "VI ÄR BÄÄÄST!!". Tack Leif, för uppmuntrande ord och bra träning!
Att få skriva av sig igår hjälpte verkligen. Det hjälper att få skriva av sig ibland och dela med sig av sina tankar. Alla har vi våra "ups and downs" men det är sånt man får ta. Som Pia skrev i sin blogg (förresten tycker jag att ni kan gå in HÄÄÄÄR och läsa hela det inlägget!!). Det är inga robotar vi har att göra med.
Och jag håller med. Vad vore det för tjusning med hundträning om allt gick perfekt hela tiden? Men det är där när man är mitt i allt som man tycker är skit som det är så fruktansvärt lätt att fastna i dåliga tankar och komma in på helt fel tankebanor. Börja jämföra sig med andra (ofta dom som har hållt på myyyycket längre än en själv och som har haft många fler hundar och mycket mer erfarenhet än en själv), göra problem större än vad dom är osv. Det är då man behöver någon som tar en i örat och drar ur en ur sån där skit! Nej, nu är vi på väg igen! Jag är klar med dom där dåliga tankarna, nu har jag varit där en gång och aldrig mera dit igen! Vi är unga, vi har mycket mer att lära och så mycket kvar att ge! Aldrig att jag kommer ge upp det här! Det är ju något jag älskar att göra! Jag har ju bara börjat! Haha, akta er Sverige, jag kommer bli farlig!!

Kommentarer
Postat av: Pia

Härligt Jenny:-) Så ska det låta!

2012-05-27 @ 23:35:57
URL: http://www.khemosabi.se
Postat av: Ebba och Tilda

Du är ju för bra! :)

2012-05-28 @ 00:55:03
URL: http://flerfotavanner.blogg.se/
Postat av: Marie,Love&Carma

Amen ;-)

KRAM

2012-05-28 @ 07:22:07
URL: http://wwww.briard.mia-co.com
Postat av: Ann-Britt

Nu börjar man känna igen dig igen, fram med dom positiva tankarna. Men som jag skrev tidigare, Ni måste vila ibland också, bara koppla bort allt vad träning heter, bara leka och ha kul.

2012-05-28 @ 07:48:49
Postat av: Karin

Du är bäst Jenny! Fortsätt kämpa!

2012-05-28 @ 13:31:49
URL: http://karinkakis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0