Med tårarna rinnande ner för kinderna, en klump i halsen och Kex vid min ena sida somnade jag igår kväll. Det var då allt kom ifatt mig. Minnen av Kevin flög förbi mina ögonlock så fort jag blundade och jag tog åt mig de bästa av alla dem.
Ett bland de bästa kommer jag ihåg så klart! Det var när Lotta kom hem med Kevin till oss och jag fick följa med mamma, Lotta och Kevin runt kvarteret. Det som jag kommer ihåg klarast därifrån är att jag fick hålla i kopplet och jag kände mig så stolt.  Det var den dagen Kevin lärde mig det första och kanske det viktigaste man bör veta. Man måste stanna när hunden kissar, inte fortsätta dra i kopplet och försöka gå, och dom hanhundar kissar när dom lyfter ena benet. Då ar jag bara 6 år och kundeingenting om hundar. Ha-ha mm, det var det första han har lärde mig och tänk så mycket mer han har lärt mig genom åren som gått, och bara för att det var just Kevin så lärde jag mig dubbelt så mycket som jag har och kommer ha så mycket nytta av det framöver med Kex och även andra hundar. Kevin la den viktigaste delen som man inte kan slarva med. Han la grunden till mig.
Jag saknar honom och kommer alltid att göra, jag kommer alltid att minnas honom som han var när han var frisk, svansen gick som en propeller hela tiden! Han var alltid glad och hade glimten i ögat, snabb tänkt och alert. Kevin var bestämd och viste vad han ville men han var aldrig dum utan raka motsattsen snäll och smart. Han älskade att simma det var det han älskade mest av allt. Plask med tassen och simma efter bubblorna, huj vad kissnödig han blev sen. Efter sig har han lämnat fina barn och barnbarn och som han nu lever vidare i.
Hans favorit plats i hemmet var under mitt skrivbord. Jag saknar att kunna titta där under och se honom där liggandes och snarka, vilket han faktiskt gjorde emellanåt. Började man klappa Kevin var man fast. "VOFF fortsätt klappa mig då, har du börjat så kan du ju inte bara sluta så där!" verkade han säga. Oha hela natten var hans fovorit sång då han sjöng med i refrängerna. 
Många minnen dyker upp i huvudet på en.
Kevin var alltid så snäll mot Kex, lät henne hänga i skägget fasten det gjorde ganska ont, busade med henne fast han igentligen inte ville osv. Han var precis perfekt! Jag saknar dig Kevin men med det här vill jag säga hejdå till dig, men bara för att jag gör det kommer jag aldrig att glömma dig, du kommer alltid att vara hos mig, du har det bra nu det vet jag! Glöm inte att vi älskar dig och vi vet  att du fortfarande älskar oss!
Jag och Kex ska göra dig stolt en dag älskling!<33
En tyst minut för Kevin och ett tändt ljus. Han förkänar mer än så, många tysta minuter för dig och en hel hop med ljus! Tack för allt du lärde mig och tack för att du fanns :')<33

Kevin föddes den 11/03-02
Dog den 1/10-09 han blev 7 år bara och dog efter att ha haft borelia som i sin tur orsakade en encefalit. 

Kevin har fått en egen sida här på bloggen som ni hittar i menyn. Där kommer så småningom Kevins år hos oss i bilder komma. :)