Dom senaste två månaderna har det blivit mindre hundträning än vanligt. Helt plötsligt sådär tappade jag bara suget på allt. Det blev inte lika roligt längre. Jag har funderat mycket på det här under senaste tiden och jag har undrat varför? Jag vet också att om det fortsätter så här så kanske jag inte vill fortsätta och det vill jag inte för det här med lydnad är verkligen någonting som jag ÄLSKAR att syssla med!! Och idag så kom jag på varför, vilket jag egentligen vetat hela tiden men inte velat erkänna för mig själv. Det är jag som sätter för hårda krav på mig själv, för mycket press på mig själv. Och det är något som e farligt för mig. När jag sätter upp sånna mål. I själva verket synkar jag ner mig själv. Då får jag alltid känslan av att nä, vi är inte bra nog, jag är inte bra nog. Och då blir det inte roligt längre när jag tänker sånna tankar och så har jag bara lust att ge upp. Jag kom på idag att jag har tappat bort mig själv lite i allt det här. Jag har snöat in på detaljerna och jag glömde nästan bort det viktigaste av allt. Mitt löfte! När jag började med att tävla och allt sånt med Kex så lovade jag mig själv och Kex att allt skulle gå ut på att ha så roligt som möjligt! Att vi ska visa alla hur sketans kul man kan ha tillsammans som hund och förare! Det här löftet till mig själv tänker jag banne mig hålla! Sen har jag beslutat en sak också. Att jag kommer inte skriva om vilka tävlingar jag anmäler mig till eller om jag anmäler mig till någon tävling. Det är för min egen skull. Jag inbillar mig att jag får press på mig då. Att jag måste prestera bättre. Och det är inte det jag vill. Jag vill att jag och Kex ska ha så kul som det bara går!