Blixtar och dunder

Vaknade vid 6-tiden imorse av att Kex hoppade upp i sängen och kröp ner brevid mig. Vad nu då? Så brukar det ju inte vara? Tänkte jag lite för mig själv tills dess att jag hörde världens dundrande utanför. Åska. Herrejisses jag förstår att hundarna reagerade på dom det där bullrandet.
Idag har annars inte hänt så mycket. Dagen har spenderats tillsammans med bästaste Felicia. Jag har tillsammans med Felicias hjälp duschat av Zenta och borstat igenom henne och sen passade jag på att finklippa Kexet också. Nu är båda två riktigt fina faktiskt! Så nu är vi redo för helgens utställningar i Köping. Ska bli spännande, Zenta går ju i bruksklassen nu och kan få cert dessutom. Roligt, roligt! ;)
Förresten kom på en sak som jag inte har berättat för er. Tränade med Kex i onsdags. Körde metallen som jag brukar och det bra med tejpen på och allt. Så med lite blodadtand så tänkte jag äsh, vi tar av tejpen nu och ser om det fungerar. Jag menar om man står säkert med båda fötterna på jorden hela tiden... hur ska man då kunna ta sig framåt? Så hälften vågat hälften vunnet rev jag bort tejpen och kastade ut den igen. Kan ni gissa vad som hände? Jo, hihi, hon tog den! Nosade lite på den först, kanske luktade lite klister från tejpen??, sen tog hon den och galopperade tillbaka med den! Var tvungen att kasta ut den igen för att se om det verkligen inte varit i syne jag sett allting?? Så jag kastade ut den igen och kommenderade. Vad är det jag ser tänkte jag och stod som fast vuxen i marken. Kex galoppa ut tog den, utan att tveka, och galoppa in igen! JAAAAAAAAA, JIPPIIIIIIIIIII, BÄSTA KEX, BRRRRAA DUKTIG berömde jag och blev överlycklig. ;)) Hahaha, dom hörde mig säkert enda hem men är man glad så är man. Tänka sig vad lite tejp kan göra! Så tack, tack, tack ännu en gång till Lovisa Björkman som gav oss detta bästigaste tips!
Den är ju lite rolig trots allt ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0