Foto: Gustaf Tanghöj


Foto: Gustaf Tanghöj

Lite bilder från när vi var ute på en tvådagars lång promenad på sörmalndsleden. Första dagen gick jag och Kex, Erike och Gustaf och Gertrud 15 km. Det var lite tungt ibörjan med ryggsäcken innan man vant sig vid dom extra, ungefär, 8 kg. Men sen så gick det bra och vi knallade på. Sen hade vi det jätte trevligt resten av dagen och kvällen. Kex tyckte verkligen att hon kommit till paradiset och sprang runt som en tok. Ena stunden var hon i vattnet och andra så var hon ute och rejsade runt i skogen bland träden. Andra dagen skulle mamma, pappa, Ida och mormor komma och möta oss där vi skulle äta lunch. På vägen dit säger mormor att det var något som bet henne men sen så tänker varken mormor eller någon av mamma eller pappa något mer på det. På vägen hem försvinner Kex. Jag har ingen aning om var hon tagit vägen och hon kommer inte när jag ropar fast än jag skriker så det bränner i halsen på mig. Efter ett tags skrikande drabbas jag av panik, var är Kex?? Jag trodde att vi aldrig skulle hitta henne och jag blir förtvivlad!! Vad skulle jag göra utan Kex? Vad skulle jag ta mig till om hon var borta för alltid? Jag skriker och skriker och tårarna sprutar och min förtvivlan och panik blir allt starkare, men ingen hund dyker upp. Jag letar fast än jag egentligen inte vågar i tron om att jag kommer hitta henne död någonstans. Inte ett spår efter henne syns. Mina tankar då var att hon var borta, att hon var dööööd!! Precis när tårarna sprutade och jag skrek som mest efter min älskade lilla hund hör jag Erike ropa att hon har hittat henne! Det visade sig att hon tagit bakspår på mamma, pappa, mormor och Ida. Det var verkligen tur att Erike hittad henne. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan Kex, jag skulle aldrig klara mig utan henne!! När alla har samlat sig lite fortsätter vi våran promenad mot bilen. Efter ett tag säger mormor att hon fått så himla ont i benet där hon blev biten och efter ett tag kan hon knappt gå längre. Stackars mormor måste haft så himla ont! När vi senare kommer hem är hon väldigt vinglig och blek och benet gör otroligt ont, säger hon. Vi kollar på benet och då syns märken efter en huggorms tänder, som inte syntes förut. Det blir att åka direkt in till akuten. Mormor blev rätt så dålig där ett tag. Men nu är allt nästan bra och hon kommer snart få komma hem från sjukhuset. Gissa vad som hände mer då? Kex fick värsta skavsåren efter klövjeväskan, så som hon skuttade runt med den är det kanske inte så konstigt. Så igår fick vi åka in till strömsholm där vi tvättade såren och rakade bort all päls runt omkring. Men redan idag är hon bättre ut och det är skönt. Såg inte så 'najs' ut där ett tag!
Ja, händelserika dagar har det allt varit, vi får väl se om det blir några fler turer på sörmlandsleden eller inte. Den verkar ganska farlig, hahaha ;)
Nej, nu är det TV dags.

Pallar inte kolla stavningen, hahha precis som vanligt då ;)