Hejsan alla där ute, haft en bra jul? Det har jag i alla fall. Har precis kommit tillbaka från en härlig långpromenad med Kexet mitt.  

Det här kanske var den näst bästa julen, eller vad säger ni?
Förra julen var hur som helst min bästa någonsin!!

Precis för ett år sedan visste jag. Då visste jag att Kex skulle komma. I flera år hade jag längtat som en tok och sparat så mycket pengar som det bara gick för att kunna köpa det jag drömde om - en hund. O shit vad mamma och Lotta lurade mig förra året... jag hade ingen aning förra julen vad som väntade. Jag gick fortfarande och sa minst fem gånger per dag; " Tänk när jag kan köpa en hund" eller " Jag vill ha en hund". Jag läste alla slags hund böcker, som jag har väldigt mycket nytta av idag, och jag måste tittat i hund lexikonet minst en gång per dag. Många raser lärde man sig. Även fast jag hade Kevin var det ju inte riktigt samma sak. Kevin var ju inte MIN hund. Det var mamma som tränade honom och lärde honom allt innan jag kom och mer eller mindre tog över. Kevin var väldigt mammaig. Så jag fick kämpa hårt och varje gång jag såg något som skulle kunnat bli bättre eller såg något som var riktigt bra tänkte jag; " Så där ska jag göra med min hund!". Jag var som sagt tokig av längtan, minst sagt.
Månaderna gick och tillslut kom den stora dagen Julafton. Överst på önskelistan stog det såklart HUND med stora bokstäver, precis som det gjort så många andra år. Och under hund stog det alltid pengar. Då skulle jag ju, om jag inte skulle få en hund, spara ihop pengar själv. Den julen var jag väldigt nära mitt mål med pengarna, jag skulle kunna köpa en hund om bara några månader. Det var väl ungefär det som kretsade i mitt huvud den där tiden, särskilt julaftons dagen. Om jag bara får pengar av alla kan jag kanske köpa en hund tidigare. Jlklapps utdelningen började, men fortfarande ingen hund.
När alla klappar under granen var borta och jag fortfarande inte hade hört ordet hund, så blev jag besviken. Som jag brukade bli, jag kunde inte hejda den känslan men jag försökte att ine visa det. Jag tror inte att jag lyckades så bra - haha.
Ingen hund det här året heller. Sen plötsligt när vi alla satt där och pratade om våra klappar så kommer pappa in i rummet och säger att vi har en klapp kvar. Där står han och håller i en låda med borrade hål i. Så tittar han på mig och säger att jag måste vara jätte försiktig. Lådan var tyngre än ett vanligt paket och medans jag hade lådan i mina händer började tankarna gå. Jag öppnar försiktigt lådan och ser en lapp som ligger där i. Jag läser inte vad det står utan påutan bara öppnar lappen och ser vad som väntar innuti. Jag tittar ner i lådan igen och ser en bok " Min valp". Då förstog jag och jag började hejdlöst att gråta, av glädje. Lyckotårarna strömmade ner för kinderna på mig och gick inte att stoppa. Chockad av glädje kan man säga att jag var, men det är en stor underdrift. När jag tillslut samlat mig och jag kunde tänka igen har jag inte ord för hur glad jag var. I flera dagar gick jag bara runt och log, och jag kunde inte tänka på annat än vad det var som väntade. Det var Kex.
Det här året har varit det bästa, tack vare att Kex finns. Många skratt har jag fått och roliga stunder, men ska jag vara helt ärlig har det varit otroligt jobbigt ibland också.
Tack så jätte jätte jätte mycket Lotta för världens bästa julklapp jag fick och för att jag fått världens bästa år!! Tack, tack, tack! Kommer aldrig kunna tacka dig nog - haha. 



Förra årets julklapp var du, Kex.